Jag har alltid varit väldigt fascinerad av hårda penseldrag blandade med mjuka övergångar, detta är ett verk som har både och. 
 
Verkets dikt, som står skriven på baksidan, handlar om att sticka ut och bara finna sig i det;
 
"När solen lyser igenom trädkronorna
I en skog och
Lyser upp vissa partier med
Ett magiskt skimrande ljus
 
Just i ett sånt skimrande parti
Ser du ett fyrklöver
Som stolt visar upp sig
Och njuter av solen
Fast att det sägs att fyrklöver är
En mutation som egentligen skulle
Blivit ett treklöver som miljoner andra
 
Det struntar fyrklövern i
Den står stolt och är sig själv.